Stockholms Konserthus
Under Ellingtons europaturné 1959 hölls konserter på följande platser i Sverige:
23/9 – Malmö, MFF-Stadion
24/9 – Borås, Boråshallen
25/9 – Örebro, Idrottshuset
26/9 – Stockholm, Konserthuset
27/9 – Linköping, Sporthallen
28/9 – Stockholm, Konserthuset
29/9 – Göteborg, Mässhallen
Såvitt känt finns endast de båda konserterna som ägde rum i Stockholm den 26 september bevarade, men endast några få nummer från den andra konserten har någonsin givits ut kommersiellt (Jfr Famous 5 LP box). Däremot finns det mesta av den första konserten på en Azure kassett, CA-30, från 2002.
Den 25 september var vi fem ungdomar som tog oss de 10 milen till Örebro i en gammal Citroen för att för första gången få uppleva en riktig jazzkonsert med Duke Ellington och hans orkester. Vi blev inte besvikna. Programmet var säkert liknande det som spelades i Stockholm nästa kväll, och särskilt El Gato gjorde ett starkt intryck på oss. Vi fick då stifta bekantskap med en för oss okänd trumpetare vid namn Merenghito. Annars hade inte orkestern förändrats sedan turnén året innan utom på några få punkter; t. ex. deltog nu Jimmy Johnson på trummor och Lil Greenwood som vokalist. I pausen lyckades vi få autografer av de flesta musikerna, dock ej Dukes.
El Gato
Efter introt, bestående av Take The A Train, spelas den korta medleyn som består av Black And Tan Fantasy, Creole Love Call och The Mooche. Det som är unikt med denna version är att i stället för det sedvanliga trumpetsolot av Ray Nance, får Clark Terry axla den rollen, eftersom Nance uppenbarligen missat inledningen av konserten. Terrys gör här ett fint och minnesvärt inhopp på sitt oefterhärmliga sätt..
Deep Purple, som följer, är ett nummer som Billy Strayhorn arrangerat med Jimmy Hamiltons klarinett i åtanke, innan Duke släpper loss sina fyra trumpetare Cat Anderson, Ray Nance, Andres Merenghito (AKA Fats Ford) och Clark Terry i en intensiv version av El Gato.
I de två följande numren , Jeep’s Blues och All Of Me spelar förstås Johnny Hodges huvudrollen, medan VIP’s Boogie och Jam With Sam lämnar fältet öppet för de flesta av orkesterns solister. Efter den långa Medley, som följer, avslutas konserten med med Diminuendo & Crescendo In Blue åtskilda av the Wailing Interval med Paul Gonsalves i god form.
Ni hittar konserten i Godisrummet, mycket nöje!