Det sjätte programmet i Jan Bruérs radioserie Hertigens spelmän sändes den 31 aug. 1981.
Den här gången handlar det om Ellington – pianisten.
Det är ett välkomponerat program med många exempel på den sidan av Ellington och på hur han utvecklades från sina rötter i ragtime och stride till en mycket personlig pianist, som påverkade avant-gardepianister som Thelonius Monk, Cecil Taylor och andra.
“Ellington var tidigt avant-garde”, menar Jan, och illustrerar det med Ellingtons pianospel i Ko-Ko från 1940. Han berör också Ellingtons lite längre pianoverk från 1940-talet men väljer ett kortare stycke – New York City Blues – som exempel på den sidan av Ellington.
En annan sida som Jan berör är Ellington – ackompanjatören. Den illustreras av Creole Love Call och The Mooche i en liveupptagning från en dans på Mather Airforce Base den 22 juli 1960.
Till slut talar Jan om Ellingtons sätt att använda bluesens tolvtaktersschema i sina kompositioner och exemplifierar det med Ad-Lib on Nippon, som avslutar programmet och därmed hela programserien.
I början av programmet spelas den s.k. pianorulleversion av Ellingtons och Joe Trents komposition Jig Walk från 1925.
Jan var – som alla andra vid tiden för programmet – i god tro att det var Ellington som spelade. Numera vet vi att det inte var fallet. Den här versionen försvann från Ellingtondiskografierna när NDESOR kom ut och det hade blivit uppenbart att inspelningen var en “fake”. I december 2016 publicerade webbplatsen en artikel om detta som intresserade kan läsa (https://ellingtongalaxy.org/2016/12/21/jig-walk/).